Vanessas väg tillbaka

Hennes lillebror tog sitt liv och drygt ett år senare förlorade hon sin pappa. Vänner, familj, terapi och låten “Hurt” hjälpte henne överleva. Men det var vallacken Ebbe, med en mankhöjd på 1.80 som fick henne att vilja börja leva igen.
Vanessa Falk

Ur artikeln

– Jag kunde knappt gå, så två av mina vänner tog mig i vardera armen och ledde mig uppför stallgången. Där stod Ebbe och jag blev så överväldigad; trots att hela min värld rasat samman var stallet som vanligt och Ebbe stod där med de andra hästarna precis som han alltid gjort. Han kände att jag darrade som ett asplöv men någonstans bestämde han sig för att behålla sitt lugn. Ebbe kan vara lite av en bråkstake men med mig var han alltid jättesnäll. Vi kände ju redan varandra, men jag kunde aldrig drömma om hur mycket han skulle betyda för mig nu.

  I stallet är det lika villkor för alla och samma rutiner varje dag. Hästarna ska ryktas och ridas. Det är lunch klockan 12.00 och mellanmål klockan 15.00. Här måste jag vara närvarande eftersom en häst är beroende av att jag är stabil, fattar beslut och är den som inger förtroende. Jag måste helt enkelt ha full kontroll, berättar Vanessa och menar att tillsammans med Ebbe började hon att hitta tillbaka till den där personen som hon en gång varit. 

Foto: Tove Falk Olsson